Profiler i Gärdebyn

Foto: Björn Henriksson

Först ut är Ruth Karis med sina underbara träsnidade gubbar som var och en av dem har sin alldeles egen historia.

- När jag föddes ville mamma inte ha mig, berättar Ruth i sin dokumentär som visats på SVT.

Hon föddes med en missbildad fot och hennes mamma lämnade dottern till sina föräldrar, Ruths mormor och morfar. Ruth tillbringade sin barndom bland hästhandlare och spelemän på gårdarna i Gärdebyn i Rättvik.

Varken läkare eller helbrägdagörare kunde göra något åt hennes fot. Hon älskade sång och musik och längtade efter att få dansa, men ingen ville bjuda upp henne. Men så kom Sven, som varken dansade eller brydde sig om att hon haltade.

När Ruth Karis berättar om sitt liv så gör hon det med hjälp av 100-tals trägubbar. På femton år har hon täljt fram sin egen och Gärdebyns historia. Hela hemmet har hon fyllt med figurer ur fantasin och ur verkligheten. Här finns spelemännen, lekkamraterna, simläraren och svärmor. Och här finns de fem barnen, alla djuren och slitet på åkrarna.

Här finns också massor av hästar som hon gjorde tillsammans med Sven - en häst för varje by och en häst för varje gård i Gärdebyn. Inga dalahästar utan alla hästar är unika till form och färgsättning.

Som småbarnsmamma med sin onda fot fick Ruth skaffa traktor för att ta sig ut på åkrarna med barnen som passagerare. I trettio år var hon också eldsjälen på Knotgården, en mötesplats för funktionshindrade i Rättvik och Leksand. Ruth ordnade bussresor runt i Europa och när det blev för tungt blev hon frälst och lät sig vuxendöpas.
- Jag ville ha det klart med vägen uppåt, berättar Ruth, som naturligtvis också har täljt mottagandet "där uppe".
Idag tar sig Ruth fram i elrullstol och njuter av det.
- Det var nog inte meningen att min fot skulle vara riktig. För vem vet vad jag hade varit då? Kanske balettdansös i Paris!

Se bilder på Ruth och hennes figurer här.
Texten är hämtad från SVT:s hemsida om dokumentären.

/Carina